tennisryttarna.blogg.se

2014-09-30 // 20:29:14 // Skrivet av Malin // Kommentarer (2)
Målet med denna blogg har från dag ett varit att skapa den hästblogg vi själva ville läsa, samt att få den att växa. Det har alltid varit det som har drivit mig till att blogga så bra som jag bara kan. Det i kombination med att jag tycker det är roligt att skriva, att ta bilder, att göra designer osv såklart. Dock tror jag vi både kände innerst inne att den dagen vi inte känner samma motivation till att driva den hästblogg vi själva ville läsa, då kan det lika gärna vara. Jag vill läsa en blogg med bra uppdatering, kvalité på inläggen och med en bloggare som verkligen brinner för det de skriver. Så känner jag inte att tennisryttarna.blogg.se är längre, och det är främst därför jag slutar blogga.
 
Som jag såg att flera hade skrivit så önskas det att vi skulle kunna uppdatera bara när vi känner för det. Jag önskar nästan att jag kunde göra det, men jag känner inte att det fungerar. Har jag slutat så har jag slutat och jag vill inte göra någonting halvdant. Om jag skulle börja blogga igen så är det för att jag känner att jag vill satsa på bloggen igen och kommer blogga regelbundet. Jag klarar inte av de bloggar som tar pauser då och då, som uppdaterar oregelbundet och där motivationen verkar tryta konstant. Så vill jag inte att en blogg som drivs av mig ska se ut. Ska man satsa på en blogg kan man inte uppdatera när man känner för det utan man måste gå all in, och ska jag blogga så vill jag satsa på att göra det bra. Dessutom skulle jag ha väldigt väldigt svårt för att göra någonting halvdant utan press och jag vill verkligen inte göra någonting halvdant. Jag vill inte heller blogga utan Filippa, och känner inte hon samma motivation som jag så blir det inte heller bra. Som jag skrev i helgen så har även min motivation böjat tryta på senaste (vilket i princip aldrig händer, jag har alltid varit den av oss som har haft en hel lista med inlägg som jag kan skriva, haha), så när då Filippa kände att detta verkligen var rätt beslut, och jag dessutom ska ut och resa i Januari och ändå kommer tvingas sluta, då kände jag också att det var rätt beslut.

Jag skulle ljuga om jag säger att det inte känns lite skönt att slippa pressen att uppdatera (framförallt när man ska bort och "måste" tidsinställa så ofantligt många inlägg), men mest känns det tråkigt och sorgligt. Under tre år har vi ju diskuterat, gjort designer, laddat upp bilder, ställt och svarat på frågor, uttryckt åsikter, skrivit om våra mål och planer, uppdaterat om vår hästvardag osv osv. Jag har älskat att blogga och framförallt har jag älskat att blogga här för er. Vi har så fina bloggläsare och vi har fått så extremt fina kommentarer genom åren. När jag läste den första kommentaren på inlägget vi skrev igårkväll så ville jag nästan gråta, hehe. Filippa kan intyga min ångest över detta beslut då jag vägrade sluta prata med henne på telefonen igår för att jag tyckte att det kändes som att jag höll på att göra slut med någon, haha. Det känns som rätt beslut, men jag kommer samtidigt sakna allting så mycket. Vart ska jag nu skriva milslånga texter, ladda upp bilder/filmer, utvärdera mig själv och min ridning och skriva ner mina mål och planeringar liksom? Vad tusan ska jag ha photoshop till? Det kommer kännas så tomt i början, särskilt eftersom jag är van vid att alltid tänka i "bloggbanor" kring allt jag gör som är hästrelaterat. Men som sagt, jag kan hålla med Filippa om att inte alls känna samma motivation till att satsa på detta längre och utveckla bloggen, så på så sätt vet jag att det är rätt beslut.
 
Jag kommer inte vilja ha en egen blogg som Filippa att uppdatera utan press för jag kommer inte klara det, utan kommer nog skriva ner allt runt hästen som måste skrivas ner i word-dokument istället. Dock tänker jag att vi har kvar vår instagram för där känner jag ingen press alls och där kan jag ju uppdatera med någon bild här och där eller resultat om jag känner för det. Jag kommer nog även att fortsätta att ladda upp filmer på youtube (där vi heter Tennisryttarna blogg) och videofyme. Sedan är absolut inget skrivet i sten och inget säger att vi inte kommer vilja börja satsa på att blogga igen. Jag vill dock bara göra det på tennisryttarna.blogg.se, det är en sak som är säkert. För denna blogg har, tack vare er, gett mig så mycket glädje. Ni har peppat mig, inspirerat mig och gjort mig så glad med era kommentarer. Verkligen hjärtligaste tack för det. Det känns aldrig som att man kan tacka er nog för att ni har hängt med under denna tid, men jag vill att ni ska veta att jag känner stor tacksamhet.
 
 
 
 
 
 
 
 
Den sista headern är en "förhandsskiss" på den vi tänkte använda i vår nya design, som nu då aldrig kommer upp. Men visst är den fin och annorlunda mot de andra?

Jag kommer vara bloggen och er tacksam för mycket. Inte minst så har den fått mig att utveckla ett intresse för design/layout och jag känner mig faktiskt lite sugen på att jobba med markandsföring i framtiden. Jag har haft stor glädje av detta i tre år på alla möjliga sätt och vis och jag är så glad att jag hoppade på Filippas idé om att starta tennisryttarna.blogg.se. Jag skulle kunna skriva ännu ett milslångt inlägg med känslor kring detta, men någon gång får det räcka och det viktigaste för mig är att ni vet att jag är tacksam för att ni har följt oss. Bloggen kommer såklart att finnas kvar, för er och mig själv att kolla tillbaka på. Alla mina fina stunder med Pelle finns dokumenterade här, något jag alltid kommer vara evigt tacksam för.
 
En gång för alla: ha det så otroligt bra nu, alla ni!
 
/Malin

6987 inlägg senare

2014-09-30 // 09:30:00 // Skrivet av Filippa // Kommentarer (0)
Det är sjukt. Näst intill 7000 inlägg har skrivits på denna blogg under en period på rätt exakt tre års tid (1 oktober). Vilka diskussioner vi har haft, ni och jag. Ingen har väl glömt diskussionen om bett, eller diskussionen om att köpa en färdig häst, inte minst diskussionen om att lämna sin häst på träning. Men jag ser inget som helst negativt i detta - det har bara varit väldigt roligt!! Man får inte heller glömma alla de fantastiska kommentarer jag har fått av er alla, de peppande i de jobbiga situationerna, och de glada vid de lyckliga tillfällena. Jag har med er uppfyllt en stor dröm att få rida i landslaget, jag har med er vunnit SM. Genom tre svenska mästerskap har bloggen varit i full gång, och tre hela tävlingssäsonger. Flera hästar som jag har idag har köpts samtidigt som bloggen varit igång, Nekkur, Njörvi, Máni och Höfdi. Hela vår resa ligger dokumenterad här. Hela min young rider-tid fram tills nu likaså. 
 
Men i all tacksamhet till er, så känner jag också att det har ett slut här. Det har senaste halvåret legat alldeles för mycket stress för min del runt omkring bloggen, jag har varit så fokuserad kring kommentarer och att statistiken måste gå uppåt. Det blir som ett jobb, och dess stress, fast obetalt. Nu har inte pengar något med detta att göra, men känslan är att det blir alldeles för mycket som ett arbete med alldeles för mycket måsten. Jag blir stressad över att jag känner att jag pressar fram inlägg med dålig kvalitét och jag fokuserar alldeles för mycket kring hur jag ska hinna tidsinställa till nästa dag. Nej, jag känner att det här med att höja en blogg och utveckla räcker för mig nu. Lite mer konkret sagt - jag kommer sluta blogga.  
 
Visst kommer det kännas rätt konstigt, och rätt sorligt faktiskt. Vi har ju skrivit här i tre år, tre år är en hel del av mina 18 år. Men det finns ingenting som säger att det kommer vara slut för alltid med detta bloggande, bloggen kommer som sagt i tidigare inlägg att finnas kvar.  
 
Jag tänker att ha en blogg ändå, mest som en träningsdagbok helt för min egen skull. Jag vill ha någonstans att ladda upp mina bilder, filmer, och skriva om olika tankar och åsikter. Hade tänkt att denna ska vara låst så ingen annan kan se, fast egentligen, varför då? Vill någon gå in och läsa, så självklart är det jätteroligt! Den bloggen kommer dock gå i andra tecken, noll press på statistik eller uppdatering. Utan som sagt, jag uppdaterar för min egen skull för att kunna spara allt kring hästarna. Det kan uppdateras 3 gånger om dagen, det kan uppdateras en gång i veckan, en gång i månaden. Följ via bloglovin så får ni koll på om det kommer upp något :). 
 
filippahellten.blogg.se
 
 
 
/Filippa

Hejdå bloggen - tack för allt

2014-09-29 // 22:23:04 // Tennisryttarnas inlägg // Kommentarer (9)
Sedan den första Oktober 2011, vilket alltså nästan på dagen är tre år, har vi dagligen klickat in hos här på tennisryttarna.blogg.se. Sammanlagt har vi skrivit 6987 inlägg vilket blir ett genomsnitt på 6,4 inlägg/dag och laddat upp 12 217 bilder. Men det mesta här i livet har sitt slut, så även denna blogg. Vi kommer att förklara mer ingående om varför vi gör detta i enskilda inlägg som kommer upp imorgon. Grunden ligger dock i att vi båda aldrig vill göra någonting halvdant, utan är personer som alltid vill satsa fullt ut vad det än gäller.
 
 
Bloggen kommer inte att stängas ner men vi kommer inte att skriva några inlägg på den mer, åtminstone inte för tillfället. Vi kommer som sagt att förklara mer, men sålänge vill vi bara säga hejdå och tack så hemskt mycket för dessa tre år!

/Malin och Filippa - Tennisryttarna

Spara pengar på att ha häst?

2014-09-29 // 15:39:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (1)
http://www.hippson.se/blogs/Gastbloggen/gastbloggen-man-sparar-pengar-nar-man.htm
 
Om ni inte har läst detta så borde ni göra det, roligt inlägg! Det ironiska var dock att jag verkligen betalar för att göra naglarna en gång i månaden, sparar varenda öre till en utlandsresa och har alldeles för mycket skor, haha...Jag är uppenbarligen inte bra på att spara pengar kände jag efter att ha läst inlägget. ;)
 
 
Ska man ha naglar i stallet så är det ju extra roligt om de matchar hästens bandage liksom...
 
/Malin

Åh, Ponkis

2014-09-29 // 10:04:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)
 
Jag kom över den här videon på Youtube som jag hade laddat upp för över ett år sedan och blev helt varm i hjärtat. Min fina underbara Poltergeist. Han uppskattar oftast sådant här gos framför rykt, så det brukar mest vara såhär vi umgås varje dag, haha. Jag ska försöka få mamma att filma fler sådana här vardagsfilmer, det är ju så himla roligt att ha och se tillbaka på. Blir helt lycklig av denna film, vad han är underbar, min hästisbästis.
 
/Malin
 

1 2 3 4 5

2014-09-28 // 20:01:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)
- Pelle är så rolig och personlig just nu. Han är så himla arg på det mesta, hahah...Han har väldigt känslig päls och när han fäller så hatar han verkligen allt som rör hans päls. När man sätter på täcket och drar det längs med hårremmen så surar han, när man borstar så går svansen som en propeller och han är bara så allmänt tjurig. Jag skrattar verkligen åt honom när han är sådan här för det är så typical Pelle, han är så himla personlig och tydlig med vad han tycker. Jag älskar verkligen det, haha. Vi ska köpa B-vitaminer och ge honom dock, det brukar bli bättre i Pelles värld då. ;)
 
- Min pålle är otroligt kräsen av sig och är verkligen inget matvrak. Är inte höet gott äter han inte allt, är kraftfodret för salt vill han inte ha det, halm finns inte på kartan att äta (vilket jag hade önskat att det gjorde för det är ett bra sätt att hålla de sysselsatta och att hålla värmen) och äckliga godisar ratas. Så töntig är han...men det är också något som gör honom väldigt personlig, vilket jag älskar.
 
- Pelle är väldigt nöjd när han får all uppmärksamhet. Det är inte så att han visar det tydligt genom att göra något speciellt, men man ser ändå på honom att han verkar vara så allmänt nöjd med situationen och han ser väldigt självgod ut. Detta särskilt när man är hos veterinären eller liknande, för då känns det som att han tycker att det är helt rätt att alla kollar på honom och behandlar honom som den stjärna han är. Han har verkligen inte dåligt självförtroende min Ponk, på både gott och ont. ;)
 
- Visste ni att polisen faktiskt var och kollade på Pelle och tyckte att han hade kunnat bli en bra polishäst? Enda nackdelen var att han var för liten tydligen och därför blev det inget. Senast i fredags la han huvudet på sne för och fnös för en vedhög, så jag förstår inte riktigt vad jag har gjort för fel med honom, hahah...
 
- Jag har en oerhörd ångest över att lämna Pelle när jag ska resa i vinter. Den är så stor att jag inte ens har reflekterat över att jag ska åka ifrån min familj och mina vänner. Det känns allra allra värst att lämna hästen och jag vill inte ens tänka på hur vidrigt det kommer vara att säga hejdå. Jag som oftast har ganska svårt för att gråta gråter nästen när jag skriver detta för jag vet hur hemskt jobbigt det kommer att vara. Alla människor kommer man ju kunna hålla kontakten med, men jag är så rädd för att Pelle, och min katt också för den delen, ska glömma bort mig. Hur länge kan djur minnas en människa? Uuusch för detta alltså...Men jag måste ta steget och våga passa på att resa nu när jag kan. Hästar kan jag ha hela livet och så måste jag tänka, hur jobbigt det än känns nu.
 
 
Min bästa vän.
 
/Malin

Att lyssna på sin häst, men inte dalta med den

2014-09-28 // 15:41:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (1)
Jag har tänkt en del kring det är det här när folk säger att "de tog ett lugnare ridpass idag fastän de hade tänkt träna för att hästen kändes trött". Alla är överrens om att det är så himla viktigt att lyssna på sin häst och känna av vilket humör den är på, vilket det verkligen är. Jag tillhör nog dock de människorna som till 99 % följer min veckoplanering till punkt och pricka. Det är klart att jag känner efter hur Pelle känns och är han jättegrinig/känns trött en dag så kanske jag inte pressar honom till max om jag ska trimma i ridhuset. Fast om jag ska vara helt ärlig så har jag ytterst sällan upplevt att han "inte är på humör" för det jag har planerat, om jag ens har upplevt det någon gång. Jag tror att det kan bero på olika saker. Dels så är Pelle en lite äldre häst som har en bra kondition, är stark och orkar mycket, vilket gör att han sällan känns trött. Dessutom tror jag att jag planerar min träning på ett bra sätt så att han ska få tillräckligt med vila och återhämtning. Fast en av de största anledningarna kan nog vara att jag inte känner efter så himla mycket. Jag tror nog faktiskt att det är problemet för vissa, att man tror att hästen ska vara så himla trött och inte orka, vilket gör att man känner efter för mycket och tror att hästen är tröttare än vad den kanske egentligen är. Detta gör att man rider den som att den vore trött, och det blir det allting väldigt trött helt enkelt. ;)
 
Jag försöker dessutom tänka på hur jag skulle resonera när det kommer till mig själv. Inte skippar jag gymmet för att jag är lite trött en dag. Jag kämpar mig igenom det ändå för att bli starkare. Lite samma tänk tror jag faktiskt man kan ha när det kommer till hästar, särskilt när det är tävlingshästar som faktiskt kan jämföras med idrottsmän. Skillnaden är dock att de inte själva har valt det utan vi styr över deras träning helt och hållet, vilket man får ha i åtanke. Det värsta man kan göra är att inte höra sin häst och pressa den så att man tappar glädjen i det hela. Men jag tror ändå att det daltas lite väl mycket hos oss hobbyryttare ibland. Visst att vi alla kan ha dåliga dagar, men har vi tränat våra hästar rätt så orkar de oftast det vi planerat, om man har sunt förnuft gällande det man har planerat vill säga.
 

Hur tänker ni kring detta, är jag helt ute och cyklar eller förstår ni min tankegång?

/Malin

Bloggvärlden

2014-09-28 // 10:01:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (4)
Vi startade tennisryttarna.blogg.se hösten 2011 och har alltså bloggat i tre år, vilket känns helt sjukt. Jag kan knappt minnas hur det kändes att inte logga in här varje kväll innan man ska sova, tänka på att ta kort på saker och ting till bloggen eller ständigt skriva ner nya inläggsidéer i telefonen. Det känns väldigt tomt när jag tänker på det, faktiskt. En sak som jag verkligen är glad över med bloggen är att i princip varenda en av Pelles dagar hos mig finns dokumenterade både här och i hjärtat. Jag har så otroligt mycket roligt att kolla tillbaka på senare i mitt liv, vilket känns härligt att veta. Det är helt galet att jag och Filippa har knappat in ord här så gott som varje dag i tre år...
 
Men det var egentligen inte våra tre bloggår jag skulle snacka om i detta inlägg, utan bloggvärlden. När vi startade vår blogg var det väldigt inne med bloggar. Det var fortfarande ganska nytt och bloggar var verkligen i hetluften. Det var framförallt väldigt mycket snack, skvallerbloggar, diskussioner, bloggbråk osv osv. Det kändes nästan som att det alltid fanns något nytt känsligt ämne bland bloggare att ta upp för diskussion. Alla bloggar uppdaterade väldigt ofta och väldigt bra och i min värld fanns det en miljon saker att skriva om. Det kan hända att jag såg på det annorlunda då ur mina 15-åriga ögon, men jag tror ändå att bloggvärlden såg väldigt annorlunda ut då i jämförelse med idag. Jag läser fortfarande mycket bloggar, och det är faktiskt få som håller samma kvalité fortfarande. Jag tycker att det är mindre åsikter, sämre uppdatering och mindre kommentarer. Det känns som att det har dött lite på något sätt...Det är i alla fall både min och Filippas uppfattning efter att ha diskuterat det ett tag.
 
Vår egna blogg har definitivt dött lite med åren, tyvärr...Filippa har haft en bloggsvacka länge medan jag fortfarande har tyckt att det är roligt att hålla igång. Dessvärre smittar det dock av sig och med vetskapen om att det ändå inte är långt kvar tills jag "tvingas" sluta blogga så har min motivation sakta men säkert sjunkit den med. Idéerna tryter och det känns inte lika roligt längre. Jag tycker det är riktigt tråkigt, för jag hade verkligen velat satsa mer på bloggen och tycka att det är roligt. Men jag vill blogga med Filippa och då måste båda vara lika taggade på det, vilket vi inte har varit på senaste. Tyvärr har faktiskt statisiken sjunkit lite, uppdateringen har blivit sämre och kommentarerna färre. Vår blogg hänger på trenden i bloggvärlden känns det som helt enkelt, haha...Jag känner själv att jag inte har samma glöd i bloggandet som tidigare och det lyser såklart igenom i inläggen. Så himla tråkigt, men vad ska man göra.
 
 
Jag lever dock på hoppet om att den, i min värld, sega trenden ska vända - för jag tycker faktiskt det är roligt med bloggar. Det finns fortfarande en del som håller hög standard och även om allt känns mer "sofistikerat och stilrent" än tidigare så behöver inte det betyda att det är sämre. Det känns snarare som att det är ett härligare klimat i bloggvärlden nu än förr. Detta som jag upplever nu kanske bara är en lite svacka just för att saker och ting har lugnat sig och bloggar inte är lika nytt och häftigt längre. Hoppas det!
 
Jag tror att vår blogg hade lyfts upp av en ny design. Det är så himla irriterande för vi har en färdig header (som vi till och med tog nya bilder till i somras) men helt ärligt nästan aldrig tid och ork till att sätta in en helt ny design. Jag funderar snart på att bara byta headern för att få lite uppfräschning i alla fall. Men samtidigt är jag inte för att göra någonting halvdant...Vi får se hur det blir helt enkelt. Jag tror att det hade gjort att motivationen hade kommit tillbaka lite i alla fall.
 
Upplever ni samma "trend" i bloggvärlden som jag och Filippa gör?
 
/Malin

Något att investera i i höst

2014-09-27 // 20:06:00 // Utrustning // Kommentarer (0)
 
Det kanske inte är världens vackraste uppfinning, men helt klart en av de mer praktiska på hästfronten. Jag och mamma pratade i veckan om att köpa ett sådant här regnridtäcke att ha i höst. Det är inte så dyrt alls och det hade faktiskt varit väldigt praktiskt att ha när man ska rida ut i ösregn. Framförallt för att skydda vår dyra nya sadel i kalvskinn...Detta ovan är från Hööks och kostar 399 kr. Just nu är dock det 15 % på det, så det är ju inte alls farligt med pengar. Bra med reflexer och snyggt var det också med det rosa, hehe. ;)
 
/Malin

SIHS 2014

2014-09-27 // 15:34:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (1)


Som en sista gemensam rolig grej innan jag åker bort i fem månader så tänkte jag och Filippa åka till Stockholm och gå på Sweden International Horse Show som det heter i år, när det för första gången går på Friends Arena. Jag kommer missa GHS 2105 (*cry*, första gången jag inte går på den showen sedan jag började gå när jag var liten, känns väldigt konstigt..), så tänker att jag kan unna mig SIHS trots att jag egentligen sparar alla pengar. Vi tänkte nog faktiskt göra resan lite extra lyxig i år genom att bo på hotell och kanske ta någon dag i Stockholm också (säger jag utan att ens ha pratat särskilt mycket med Filippa om det, haha). Jag har kollat lite på programmet och det är ganska likt föregående år. Nytt verkar dock vara fälttävlan på torsdagen vilket hade varit roligt att se, men jag tror det blir svårt att åka upp redan då med tanke på att Filippa går i skolan. Fredagen tror jag dock vi vill se eftersom det är både islandshästar och hoppning (väldigt bra kombo, japp), och jag vill gärna se hoppningen på lördagkvällen också. Det hade varit roligt att stanna tills på söndagen också, men vi får se hur det blir med det. I och för sig ska jag inte shoppa en endaste pryl (även om det kommer vara det svåraste jag någonsin har gjort typ, hehe...) så jag kanske kan lägga någon mer peng på showen i år. Jag måste verkligen hålla mig ifrån shopping i alla fall då det kommer vara helt meningslöst att köpa nya grejer en månad innan jag ska åka bort i ett halvår.
 
Jag blev lite paff över att det bara är 63 dagar kvar tills det är dags i år igen, känns fortfarande som att det knappt var längesedan vi var där för första gången för två år sedan...
 
Kommer ni gå på SIHS i år? Vilka dagar isåfall?
 
/Malin

Stark och glad

2014-09-27 // 08:28:19 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)


God morgon! 

De två orden i rubriken beskriver ganska väl hur jag känner mig just nu. De fräscha härliga travstegen Pelle bjöd på igår gjorde seriöst min tillvaro så mycket bättre. Tänk vad hästar kan göra en extremt ledsna men också extremt glada..

Jag kände mig i alla fall väldigt glad igår vilket gjorde att jobbet och gymmet kändes roligt. Framförallt gymmet kändes väldigt kul då jag kände mig stark och träningsmotiverad. Körde ett riktigt ryttarpass med mycket bål och även lite ben. Försöker alltid få in lite ben i varje pass för att få bukt på de där skänklarna. Nu sitter jag på cykeln på gymmet och ska strax övergå till crosstrainern, efter att ha ätit min idrottsfrulle som ni ser på bilden. Var så peppad på allt igen imorse så kände att det behövdes en bra träningsfrukost. Tänk att några små travsteg kan göra en så motiverad till precis allt, haha! 

Förlåt för att jag inte bloggade igår kväll kom jag på nu, men jag glömde helt bort det..Jag var så uppe i att tidsinställa inlägg att jag helt glömde bort att uppdatera på kvällen också, hehe. Efter jobbet idag ska jag nämligen äntligen få lite ledighet efter att ha jobbat två veckor i sträck. Den ska jag spendera nere i Lund hos en kompis som pluggar där, så därför var jag flitig och tidsinställde en hel del inlägg igår. Så vi hörs på måndag igen när jag är hemma! Mamma rider Pelle och idag ska hon testa att jogga lite, ska bli spännande att höra hur hon tycker han känns. Jag ser fram emot tisdag när jag får testa på riktigt också. 

Ha en jättebra helg alla ni! 

/Malin

Planer med Skägget

2014-09-27 // 07:12:00 // Skrivet av Filippa // Kommentarer (0)
Tänkte svara på en av frågorna i frågetunden i ett separat inlägg - nämligen planen med Skägget. Jag förstår att ni undrar, då jag aktiskt har nämnt väldigt lite om detta under 1 års tid nu. 
 
Skägget är sedan länge fullt frisk. Men efter ett år ifrån rikti träning så är det en lång väg tillbaka ändå. Vi kommer i höst och vinter träna ordentlgit och jobba på att verkligen bygga upp honom och bli bättre, ihopp om att kunna fortsätta vår utvekling till våren. Allting beror på hur höstens och vinterns träning går. Det är inte så att jag känner världens behov av att han måste tävlas nästa säsong, om vi inte känner oss lika bra som innan, då är det lika roligt att bara träna och utvecklas. Men förhoppningsvis är han tävlingsklar och i bra form till våren, och då får vi se hur det blir lite beroende på hur det ser ut på de andra hästarna. Kanske kör vi en säsong, kanske tränar vi hemma, kanske tävlar Olivia honom, ja vi får se helt enkelt! 
 
Hoppas ni fick lite koll på hur tankarna går iallafall! :) 
 
Skägget kommer iallafall med största säkerhet tävlas nästa säsong!
/Filippa
 
 
 
 

Träningsbok

2014-09-26 // 19:46:26 // Mobilblogg // Kommentarer (0)
För några veckor sedan köpte jag ett stort block där jag ska skriva om och vart hästarna är ridna. Nu när jag har speciella stalldagar är det intw riktigt lika svårt att hålla koll på som det är på lov å sådant. Men jag tycker det är lite svårt att hålla koll på bart hästen tränades, när de reds ut osv. 

Det är skönt att ha det på papper och  lite koll på  allt! 


Varje häst har varsin flik. 


/filippa 

Hur ser man på ett år som 2014?

2014-09-26 // 15:39:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (1)
På hästfronten har 2014 faktiskt varit ett väldigt "dåligt" år. Fast dåligt är nog fel ord egentligen, jag skulle nog snarare beskriva det som att jag har haft en massa oflyt. Hästfronten påverkar såklart livsfronten och det är klart att det har varit väldigt tråkigt, men jag vill ändå inte se på 2014 som ett dåligt år. Jag tog trots allt studenten och har haft en jätterolig och annorlunda sommar/början på höst hittills med en mängd nya erfarenheter och ett helt annat liv. Att jag fick körtelfeber i slutet av gymnasiet och under studenttiderna var ju dock mindre härligt kanske, men jag försöker se det som att jag var glad över att jag ändå orkade och kunde vara med över huvud taget.
 
På hästfronten har jag haft otur kan jag tycka. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda för att Pelle skulle varit frisk och tävlingsbar hela våren. Han slog liksom i ett knä i något som gjorde att det svullnade upp och tog lång tid att läka, det hade vilken häst som helst kunnat göra och jag hade inte kunnat göra något annorlunda. Det är bara otur i min värld och vi gjorde allt för att det skulle läka så bra som möjligt. Att jag blev rejält sjuk precis när Pelle var igång och i tränings- och tävlingskondition, det är riktigt tråkig otur. Att det höll i sig i tre månader suger. Att det nu, när vi äntligen är igång och har kommit upp på LA-nivå igen, börjar krångla med hovarna är egentligen också mest otur. Vi försökte så gott vi kunde med hovarna i somras och vi hade önskat att vi kunde gjort det annorlunda så att detta inte skulle hända, men nu kunde vi inte det och det är det som det är helt enkelt. Ibland känner jag mest: men snälla, kan jag inte bara få ha lite flyt någon gång, vad har jag gjort för att förtjäna massa otur? Jag kämpar verkligen hela tiden med att ta hand om min häst på bästa möjliga sätt, precis som alla hästägare, varför ska jag då inte kunna få ha turen på min sida också?
 
Jag hade kunnat bli så bitter på detta år, gräva ner mig och bara vilja glömma det. Men jag vill inte vara sådan, jag vill ändå tro att man kan lära sig något av allting. Dessutom vill jag vara den som kan se det positiva i saker och ting. För anledningen till att jag inte ser på 2014 som ett dåligt år, trots att det har varit tvärtemot vad jag drömt om på hästfronten, är att det fortfarande hände så mycket bra saker med min ridning. Även om jag inte har fått någon rutin alls tävlingsmässigt och egentligen ridit väldigt oregelbundet, så tycker jag att jag har utvecklats mycket i min ridning på så sätt att jag har mognat. Dessutom har jag och Pelle blivit ännu mer sammasvetsade, ännu mer ett team och ännu bättre kompisar. Jag känner mig väldigt trygg i oss som ekipage, med hur jag ska rida och hur jag ska jobba honom. Så bra som han har gått vissa perioder i år har han aldrig gått tidigare med mig och det är något jag måste fokusera på istället för att se på det som ett meningslöst år utan resultat.
 
Vi har en väldigt bra grund att utvecklas från nu när vi har kommit såhär långt. Bara på de här tre tävlingar jag i alla fall fick göra nu tycker jag att man ser hur bra året har gått ändå. Av sex starter har vi gått till omhoppning i tre av dem och även om det där sista lilla som gör dubbelnollan inte har stämt så har ändå mycket stämt. Detta trots att jag inte hade tävlat på ett år och har missat så många timmar i sadeln i år. Men jag tror ändå att detta har varit något sorts mognadsår för oss som ekipage. Jag har kommit till ridning på ett helt annat sätt än tidigare, allt jag har lärt mig har på något sätt fallit lite mer på plats och jag känner mig faktiskt väldigt mycket bättre som ryttare. Även om det kanske inte är någon överdrivet märkbar skillnad så känner jag skillnaden själv, och det är nog så viktigt, om inte viktigare. Jag är glad att jag kan se på 2014 på detta sätt och istället för att enbart blicka framåt så kan jag blicka bakåt med glädje också, trots att det egentligen kanske inte finns så mycket roligt att blicka tillbaka på.
 
 
Min bästa kompis som har lärt mig så mycket, det är du det Pelle. Sedan försöker jag tänka att "efter regn kommer solsken", i alla fall för de som kämpar för det och aldrig ger upp.
 
/Malin

Morgon i stallet

2014-09-26 // 10:35:42 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)



Såhär höstigt och härligt startade jag och Pelle dagen. Jag red innan hästarnas släpptes ut och det är väldigt skönt att vara helt själv i stallet på morgonen och bara höra hästarnas tuggande på hö ibland, även om jag för det mesta tycker om när det händer mycket i stallet. Skritt stod på schemat idag igen, men även om han inte ska jogga förrän imon så kunde jag inte låta bli att ta några ynka travsteg i skogen. Jag blev så löjligt glad över de få stegen för han kändes så fräsch. Det går inte att jämföra med förra veckan när jag kände att han var oren i traven med en gång. Sedan ska man aldrig ropa hej för tidigt, men det känns jättebra ändå. 

Min snälla mamma mockar åt mig idag så att jag hann rida innan jobbet som börjar 11. Så himla skönt att bara jobba 11-19 idag och kunna ta stallet på morgonen. Efter jobbet på tennisen tänkte jag köra ett pass på gymmet innan jag är klar för dagen, känns gött att hinna med häst, jobb och gym på samma dag! 

På tal om jobb måste jag dock skynda mig dit nu, så vi hörs! Ha en fin fredag. :) 

/Malin












RSS 2.0