Bästa sättet att vända ett dåligt humör på

2014-04-17 // 18:34:39 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)
När jag vaknade i morse så var jag på så extremt dåligt humör. Allt gick fel och jag var stressad. Men så kom jag ut till stallet och Pelle, och vips så kändes allt bara hur bra som helst igen. Tre punkter som var extra härliga i stallet idag var följande: 

- Jag kom dit och red innan hästarna gick ut. Så det var helt lugnt och skönt i stallet, ni vet sådär rofyllt som det är när alla hästar står och tuggade på sitt morgonhö. Pelle var lugn och harmonisk (han älskar verkligen när alla andra hästar är inne, då är livet på topp haha) och så otroligt mysig. När jag försökte rykta honom på halsen puffade han med sin mule på mig hela tiden och ville bara lägga sitt huvud i min famn och gosa. Alltså, mitt mattehjärta smälter hundra gånger om. <3 


Det finns ingen i världen som kan göra mig på så bra humör bara genom att stå där och va gosig, älskade Ponk. 

- När vi var ute och red mötte vi ett rådjur. Det var riktigt coolt för jag kunde komma så himla nära det. Vi var bara några meter ifrån innan det sprang iväg. Men jag tycker det är så ballt att man kan komma så nära vilda djur när man sitter på hästryggen. 

- Hela uteritten i sig var superhärlig, som ni kanske såg på filmen jag la ut. Jag prickade verkligen in helt rätt tid att rida på, för nu är det grått och regnigt. Men imorse kvittrade fåglarna, solen sken och allt var sådär lugnt och stillsamt som det bara är så tidigt på morgonen. Pelle var dessutom fylld av energi och skrittade på glatt med öronen spetsade. Men kunde liksom inte bli annat än glad och fylld av energi själv. Åh, så underbart! 


/Malin

Mot nya äventyr :)

2014-04-17 // 13:59:34 // Mobilblogg // Kommentarer (0)

/Filippa

Hitta rutiner

2014-04-17 // 13:07:00 // Skrivet av Filippa // Kommentarer (0)
Skägget känner jag så sjukt väl, både hemma och på tävlingsbanan. Jag har fått in så staiga rutiner med honom och vet precis vad som händer när jag för vad. Jag vet hur mycket jag behöver värma upp, och hur jag ska göra om han är på ett vistt sätt. Jag vet precis hur lång uppvärmning som krävs och vad som ska ridas igenom. De rutinerna sitter liksom så hårt och jag är aldrig orolig för att någonting plötdligt inte ska sitta, för så långt har vi komit att sitter gör det. Jobbet med Skägget på banan det sista har varit så mycket mer detaljrikt, det är mer fokus på att det ska vara perfekt. Perfekta byten, perfekta steg. Att gångarterna ska visas utgår vi liksom från. 
 
I jämförelse med Máni och Höfdi är det så jäkla stor skillnad. Jag har ingen aning om hur jag ska värma upp, eller hur dom känns på framridningen för att bete sig på ett vistt sätt på banan. Målet för varje visning är istället för att allt ska vara perfekt, bara visa alla gångarter. Dessa rutiner kommer komma även på dessa hästar såklart. Men det tar tid! Det finns verkligne ingenting som kan påskynda, det tar tid att lära känna nya hästar så pass väl att du vet precis hur dom fungerar. Proffs göra detta såklart 1000 gånger fortare, men vi "vanliga" ryttare behöver tid. 
 
Detta måste jag utgå mer ifrån och ge det den tid som behövs. Jag kan inte leva kvar i Skäggets rutiner utan behöver hitta nya som passar dessa hästar perfekt. Under tiden så är målet att utvecklas och att sätta programet allt bättre för varje gång! 
 
 
/Filippa

I skogen klockan 08.30

2014-04-17 // 08:48:49 // videor // Kommentarer (0)


Varierande underlag

2014-04-17 // 07:00:00 // Skrivet av Filippa // Kommentarer (1)
Jag förösker verkligen rida på så varierande undrlag som möjligt med alla hästar. Tror det är bra för dom! Rider alrig på samma ställe mer än två dagar i veckan (undantag annars) och varierar med underlag som asfalt, skogen, grusväg, padock och ridhus. 
 
Jag tror jag själv tycker att det är mer vitkigt att variera träningen än vad hästarna tycker. Jag tycker själv det känns dåligt och jobbigt om jag rider i padock/ridhus mer än två dagar i veckan, likaså ovalbanan. Jag vill verkligen inte ta glädjen ur dom att arbeta och har fått för mig att variera träningen är det bästa man kan göra för att dom verkligen ska tycka det är kul att sedan komma in på banan gång på gång. Jag tror den gnistan försvinner om man gör banan till en vardag och rider där dagligen. Samtidigt behvöer mn ju träna där så mycket som möjligt, så det är en svår balans. 
 
Hur varierar ni er träning? 
 
 
/Filippa

Är det för bra för att vara sant?

2014-04-16 // 16:06:00 // Skrivet av Malin // Kommentarer (3)
Jag har haft ganska dåliga erfarenheter av skador på tidigare hästar. Cosmos skador var ganska lätta att hitta orsaken till och de gick att ordna. Men han var trots allt nästintill utdömd ett tag och det var ganska otroligt att han klarade det. Idag är helt frisk och kry som vilken annan ponny som helst, vilket är helt underbart. Wince historia slutade ju tyvärr inte lika lyckligt. Den skadan var en ren otursgrej som vi inte vet när det hände, men det var väldigt illa och det gick inte att göra något åt det. För att han skulle slippa ha ont fick han därför somna in. Så jag kopplar generellt sätt inte skador till något som löser sig. Mina dåliga erfarenheter av skador gör det svårt att se särskilt positivt på det hela.

Pelles "klumpigheter" nu på senaste har jag klarat ganska bra utan att bli för deppig tycker jag. Jag försöker fokusera på det positiva och på att det kommer lösa sig. Han är faktiskt röntgad, ultraljudet och ordentligt undersökt, så det är ganska uppenbart att det inte är något jätteallvarligt egentligen. Men på senaste har jag ändå fått en dålig magkänsla. Jag tycker nästan att Pelle känns för bra för att var sann, men tanke på vilket oflyt jag har haft med tidigare hästar. I ett och ett halvt år gick allt som på rullande band för mig och Pelle. Jag har den perfekta hästen för mig i min nuvarande situation och jag har en hur bra relation som helst till hans gamla ägare. Tack vare att jag köpte Pelle genom Linda har jag en fantastisk tränare som passar mig så bra, jag gick med i Nääs Ryttareförening och har fått möjlighet att vara med och tävla lag två gånger (nu blev det ju inget med division 1 här, men ändå..), vi har en jättebra hovslagare, vi har mer kontakter i hästvärlden och hela hästlivet har bara varit strålande. Pelle har varit kärnfrisk i princip hela tiden, jag har kunnat tävla klasser jag aldrig har tävlat förrut och blivit en så himla mycket bättre ryttare. Nu har jag till och med en ny sadel som är specialbeställt till mig för att jag ska kunna ha balansen även i ännu större klasser.
 
Jag vet att jag tidigare på bloggen, någon gång förra året, har skrivit att det kanske var min tur att ha lite flyt i hästsporten. Efter ganska tråkiga historier så kanske det var dags att få ha lite roligt, och ja, lite allmän flyt helt enkelt. Nu känner jag mest: var hela alltet för bra för att vara sant? Jag har varit så himla glad och tacksam över allt som har med Pelle och göra, men det kanske bara var alldeles för bra helt enkelt. Ur många andras ögon kanske det inte var något speciellt alls, men för mig har det varit så himla perfekt. Kommer detta lösa sig (vilket man realistiskt sett verkligen borde tro att det gör), eller är det inte meningen att jag ska ha häst? Jag får lite den känslan just nu, vilket är helt vidrigt. Men vi får se, förhoppningsvis har jag så fel som man bara kan ha. 
 
 
/Malin
 

"Träningsläger"

2014-04-16 // 13:04:00 // Skrivet av Filippa // Kommentarer (0)
Idag åker jag och Höfdi på lite träningsläger i två dagar! Vi kommer att åka iväg till Lollo och Stjáni för att träna lite och jag ska jobba där i två dagar. Ska bli jättekul att ta med honom dit och grymt bra hjälp inför nästa veckas SSM. 
 
 
 
Vi hörs senare! 
 
/Filippa
 

Börjar återigen dagen med stallet

2014-04-16 // 09:40:45 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)
Godmorgon! 

Efter gårkvällens goa powerwalk blev jag nästan lite sugen på att gå till stallet idag. Fast kom på att jag måste gå hem då också och det kändes nog lite väl tungt, hehe. Utnyttjar nog mitt körkort trots allt. ;) Kanske att jag pallrar mig till gymmet efteråt istället om jag orkar, men vi får se. Det blir nog lite stressigt för måste hem och plugga, så tar kanske det imorgon istället. Känner i alla fall att jag måste göra något mer den här veckan än bara rida då skritta i 30 minuter inte direkt är lika ansträngande som ett trimpass i manegen är. 

Jag börjar i alla fall denna dag på bästa sätt återigen, genom att åka till Ponkis! Det är skönt att åka till stallet på morgonen och det är lättare att planera dagen utefter det tycker jag. Man får dessutom massa härlig energi och vaknar till ordentligt. Tummen upp på det! 


Nu gäller det bara att kunna ta steget upp ur sängen från denna lilla gosiga älsklings-misse...Men när man får åka till sin andra älskling så känns det lättare. :)

/Malin

Magnesium

2014-04-16 // 07:50:00 // Skrivet av Filippa // Kommentarer (3)
Var på Ullared igår och köpte lite småsaker, 99% hästgrejer som vanligt hehe. Fick ett tips av en bloggläsare att man kan ge stressade hästar magnesium då brist på magnesium ofta ger stressymtom. Jag tror egentligen inte att Höfdis stress beror på det alls, men tycker ändå att det är värt att testa. Finns inget att förlora. Allt som kan göra honom tryggare i sig själv och mindre stressad ute på tävling är värt att testa, för hans skull. 
 
Får se vad som händer nu helt enkelt så återkommer jag om detta sen igen. Hade ju varit helt fantastiskt om det hjälper, men har verkligen inget hopp alls om det. Även om det inte hjälper kan jag iallafall vara säker på att han inte har brist på magnesium, som sagt inget att förlora på det. 
 
Trikem har ju massor av sådana här produkter, "energi" "hermoni" och allt vad dom heter. Det låter ju väldigt bra när man läser på förpakningen och  man vll ge dom allt, men har så svårt att tro att det ska hjälpa? Ger ni era hästar någon typ av tillskott, hur fungerar det? 
 
/Filippa

Första gången på vår egna uppfödning!

2014-04-15 // 20:20:57 // Mobilblogg // Kommentarer (5)

Fina embla från eskilsby. E sokki

Åh så underbart!

2014-04-15 // 18:15:01 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)


Jag fick precis den här bilden från mamma på Pelle. Hon är i stallet och fixar det jag inte hann i morse, så fantastiskt snällt och guld värt! Vädret är  ju helt otroligt fint, hur härligt ser inte Pelle ut att ha det på bilden liksom? Lyxlirare till häst som får gå i solen och käka gräs medan man själv sitter inne och pluggar. Men jag fick i alla fall en underbar skrittur i vädret imorse, sååå mysigt. Jag ska kämpa lite till nu och sen försöka få tag på Filippa och se om vi kan gå en powerwalk tillsammans, är så sugen på att komma ut lite till i det fina vädret innan jag vill bänka mig framför sista avsnittet av ryttareliten. Wiie, härligt!

Nu skrev mamma precis att Pelle skriker efter sina kompisar, hahah hon trodde att hennes sällskap skulle räcka. Tydligen inte, den dissen, haha. ;)
 
/Malin

Vi är ett team

2014-04-15 // 17:01:50 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)
Att det tar en tid att rida in sig på en häst tror jag vi alla är medvetna om. Sedan hur lång den tiden är, det är olika från ekipage till ekipage beroende på båda hästens och ryttarens egenskaper. Men att det tar tid tror jag de flesta är överens om, det är inget som händer på bara några ridpass. Med Pelle tycker jag alltid att det enbart har gått framåt och vi har utvecklats som ekipage hela tiden. Fram tills den tråkiga perioden som pågår nu och som började i höst så gick det i princip enbart bättre för varje träning. Det har liksom aldrig gått sådär brutalt dåligt. Eller jo, det var ju en period där han testade mig förra vintern men den kom vi över ganska fort tycker jag, jag såg inte det som världens motgång direkt. Pelle är egentligen kanske inte den enklaste hästen som finns att rida. Han kräver mycket av sin ryttare för att jobba bra, han är inte den som suger tag i hindret sådär enormt mycket så det är ganska svårt att bedöma avstånd, han kan bli stark och vilja ta över och dessutom har han ganska svåra språng att hänga med i då han hoppar med mycket teknik. Men det har aldrig varit något "problem" för oss som ekipage utan jag tycker det mesta har fungerar väldigt bra och vi har matchat varandra så himla bra faktiskt. Han har alltid varit den perfekta drömhästen för mig.  Han ju faktiskt en fantastisk läromästare som i princip alla lägen ställer upp och är så schysst, en riktig riktig pärla verkligen! Så det är klart att det har bidragit till att det har känts enkelt. 
 
Jag har fått så himla mycket erfarenhet och förståelse på Pelle som jag saknade på tidigare hästar. Dels beror det på fantastiska Linda som jag hade sådan tur att kunna börja träna för genom att vi köpte Pelle av henne. Men det beror även såklart på att jag har tränat och tävlat så himla mycket mer nu än vad jag någonsin tidigare har kunnat göra, vilket har varit hur roligt och lärorikt som helst. Jag har lärt mig så mycket och det har nog gjort att det hela tiden känns som att det går bättre. Jag tyckte det gick jättebra vid den här tiden för två år sedan, men när jag kollar tillbaka nu så känns det som att jag knappt kunde rida honom då om man jämför med nu. Vilket jag säkert kommer känna om två år också, men jag tycker ändå har jag haft en så himla extra bra känsla de få träningsperioderna vi har haft nu i vår. Jag känner verkligen att jag har hittat ridning på honom. Hoppningen känns så stabil, jag vet hur jag ska rida mot hindret och jag känner hans galopp. Jag vet hur jag ska arbeta honom på marken och hur jag ska hantera det när han inte vill gå förbi något "läskigt" på uteritter. Han litar på mig och jag litar på honom. Det känns verkligen som att vi är ett som ekipage och att vi är ett riktigt team, på ett helt annat sätt än vad jag har känt tidigare. Det har som sagt alltid gått bra, men nu känns det extra speciellt för jag känner verkligen att jag har ridit in mig på honom. På de träningar vi har hunnit med i år så känns övningarna enkla på ett helt annat sätt än vad de har gjort tidigare. Vi känns sammansvetsade och vi är verkligen kompisar. Det har vi alltid varit, men på något sätt känns det som att det har tagits till en ny nivå nu efter två hela år, vilket kanske inte är så konstigt. Det är en svår känsla att förklara, men den är så härlig att känna. 
 
Även i stallet känns det som att vi är mer nära varandra än någonsin. Han visar faktiskt att han vill att jag ska vara hos honom ganska tydligt. När jag går iväg och andra är kvar i stallet börjar han skrapa med hoven (så irriterande dock, haha), men han slutar nästan alltid när jag kommer tillbaka. Stallägaren sa en gång: "Han verkar inte bry sig ett dugg över att jag är här, men så fort du kommer blir han lugn". Så jag antar väl att han faktiskt tycker om mig, haha. :) Men det är en sådan härlig känsla just nu. Även om jag inte tränar för tillfället så märker jag det på andra sätt genom till exempel att han litar på mig och går förbi alla "läskigheter" på vägen. Det kan såklart även bara vara tillfällighet eller en bra period. Men jag får känslan av att vi har en väldigt bra ömsesidig respekt nu när vi har "känt" varandra så länge, eller hur man nu ska uttrycka det. Vi är ett team, helt enkelt. Jag och min älskade Poltergeist. 
 
 
/Malin

Bästa starten på dagen

2014-04-15 // 10:12:59 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)










Som på beställning vaknade jag upp till strålande väder och ska nu rida ut i detta. Sjön gnistrar och solen skiner, hur fantastiskt härligt? Jag älskar att vara i stallet såhär lagom tidigt på morgonen, riktigt bra start på andra påsklovsdagen! 

/Malib

Tränaa

2014-04-15 // 07:08:00 // Skrivet av Filippa // Kommentarer (2)
Nu är det verkligen full fokus på att Máni ska länga på överlinjen. Hans naturliga, eller kanske inte naturliga, mer den form han väljer, är högrest och väldigt ihop. I traven är det inga problem att länga, inte heller i skritt och galopp, desto svårare i tölten där han gärna kommer i sin trygga position. Jag tycker att jag får bra överlinje på honom ibland, men då med rätt lösa tyglar. Problemet är att håller jag inte bra kontakt med honom och håller emot, så går det alldeles för fort i korta, jag behöver liksom vara där och påminna om att det ska gå långsamt lite då och då. Så jag tror vi får börja med att länga i lite högre tempon, för att sedan börja ta allt mer tygelkontakt och kunna reglera. 
 
Jag ska faktiskt testa stångbett. Jag vill inte det egentligen då jag tycker det känns så onödigt när han går bra på det vanliga. Men har testat det en gång och han tar  konstigt nog betydligt mer stöd på bettet med stången och blir därmed längre, så för honom är det kanske positivt! Får testa och se och hoppas på att hitta bra vägar för att ändra överlinjen- 
 
Kommer han bara fram lite mer med halsen så tror jag han kommer se mycket mer avslappnad ut! 
 
/Filippa

Musten gick ur mig

2014-04-14 // 21:26:43 // Skrivet av Malin // Kommentarer (0)
"Jag hinner inte skriva något nu men jag ska blogga ordentligt när jag kommer hem." Optimistiska Malins tanke innan hon åkte till padelhallen ikväll. När jag kom hem nu kände jag mest: sovaaa tack...Förstår inte hur jag kan vara så trött när jag sov så länge inatt. Känner att jag nog får lägga den sista kraftansträngningen på att skriva på skolarbeten. Är verkligen inte på humör för att skriva, vilket jag annars ofta är så det är lite tråkigt. Men man bloggar inte så bra om man inte känner för det, så får istället klämma ut lite motivation till att skriva på ett svenskatal och så får jag hoppas att har mer skriveranda imorgon. Ska försöka sova tidigt också för ska upp tidigt och rida imorgon bitti. Håller tummarna för att det är lika fint väder då som det har varit idag nu på em/kvällen, då är ju morgonturer helt underbara och det känns inte alls lika motigt att gå upp! 
 
 
 
Ytterligare två bilder på finaste knäppishästen tidigare idag, så oändligt mycket kärlek till honom!
 
Säger godnatt här till er nu och hoppas att ni har en jättebra måndagkväll. Så hörs vi imorgon igen! 
 
/Malin












RSS 2.0